hannapalms

I lördags var det för andra året dags för Hensmåla triathlon. Jag var väldigt nervös men laddad, det är ett väldigt trevligt arrangemang! Förra året tog jag mig i mål på 1.13, men efter betydligt mer träning och vilja hoppades jag på att kunna hinna under 1.10. På sekunden 1 timma och 2 minuter gick jag i mål! Helt galet! Jag var så glad, så stolt över mig själv och så lycklig att all tid och träning ger resultat, jag blir verkligen peppad att fortsätta. Av 160 deltagare kom jag i mål som femte tjej och en 39. plats av alla. Jag var helt slut efter bara hundra meter crawl så jag fick ta det lite lugnt och simma bröstsim resten, vilket gick bra då jag lärt mig att behärska det simsättet ännu bättre också. 340m är det ungefär, man rundar en ö i sjön så vattnet är varmt men det är fruktansvärt äcklig botten och grumligt vatten, men man tänker inte på det under tävlingen, det är bara att köra. Cyklingen flöt på bra, snittade 29km/h på mountainbiken med delvis grusväg så det kändes bra. Sist var löpningen som jag var mest rädd för, den kan förstöra allt. Första kilometern, bara uppförsbacke, är fruktansvärd. Benen är tunga som cement. Men när benen ställt om sig till löpning och uppförsbacken är över kändes det oerhört bra och jag lyckades nästan hålla 5-minuterstempo de 6,5 kilometrarna. Efteråt tog vi oss ett välförtjänt och alldeles underbart dopp i sjön. Vi kommer tillbaka nästa år och stödjer forskningen om ALS, och nästa år ska jag stå på pallen! Första tunga stegen på löpningen.

Fantastiskt lycklig tjej i mål!I denna mysiga lilla sjö går simningen.När jag kom hem fick jag grattisblommor av Jacob, ni kan ju tänka er hur glad jag blev!